Jag har kommit till insikt.

Jag gillar inte dagtidsjobb.

Punkt.

Efter över 2 års nattjobb så såg jag framemot att gå dagtid och sova i min säng om natten...

Men efter 8 veckor med dagtid så inser jag att jag tänkte fel. Jag har ju sagt upp mig från min tjänst och testar livet som bemanningssjuksköterska på heltid nu, och snart är mitt dagtidsuppdrag på kommunen slut. Och nu väntar 9 veckor natt på landstinget och jag längtar!

För livet blir så inrutat med dagtid... Man jobbar, äter, går ut med hunden, tränar, är på barnets träning och sen sover man och nästa dag gör man om allt. Och helgen är ungefär lika lång som en kisspaus...

Nä tack. Jag jobbar hellre natt.

Till och med min söta Saga gillar när jag jobbar natt. Hon längtar också! För det är skönt när mamma kommer hem på morgonen och äter frukost med henne. Och det är skönt att mamma ligger hemma och sover när hon kommer hem från skolan.

Men nu är det dags att kliva upp från läktaren och ta hem det trötta barnet för kvällsfika ihop innan det är godnatt för idag.

Ja, idag gjorde jag min sista dag som sjuksköterska på Kommunen för denna gång. 

Och, det är skillnad på hur man behandlar anställda som arbetsgivare. 

Som exempel kan jag nämna: 

Jag jobbade natt i 2,5 år på samma ställe. När jag skulle sluta så bjöd JAG på tårta, och efter det sattes det in fler skift på mig. Inget tack, inget lycka till. INGET. 

Och nu, jag har jobbat 2 MÅNADER som bemanningssjuksköterska, och inte nog med att jag fick vara med på en friluftsdag (!!) så bjöd chefen idag på fika åt mig och mina kollegor för att det var MIN sista dag. Efter bara 2 månader?! Dessutom fick jag personligen höra att jag var uppskattad, att jag hade gjort ett bra jobb och att jag var välkommen närsomhelst tillbaka om jag ville ha en tjänst. DET värmer. Det sägs mycket negativt om kommunen jag bor i, men sånt där upplever jag som positivt. Det är så man lockar folk. 

Visst känns det trist att det var sista dagen. Men nu har jag ju bestämt mig för att jag ska testa frilansa som bemanningssjuksköterska ett tag och testa det livet. Men det bemötandet idag, och dessa 2 månader, gör ju att jag absolut har en bra bild av kommunen som arbetsgivare. Men givetvis vet jag ju att det är personbundet också. Sist jag slutade på kommunen fick jag en utskällning. :D Men då var det en annan chef också. 

Nu är jag då ledig i hela 3 veckor innan nästa uppdrag kör igång. Och då blir det 9 veckor åt landstinget, på medicinavdelningen. Sen får vi se vad som händer. 

OCh nästa vecka flyger jag och min man utomlands för vår bröllopsresa. Jag har funderat varför jag inte har resfeber, och varför jag inte är sprallig och förväntansfull... Men det är för att jag är inte så sugen på att åka. Jag är sugen på sol och värme, men jag är rädd att jag kommer känna mig ensam på andra sidan jordklotet. Ensam utan mina barn... Och ensam utan min man. (för han har bara ögon för sin Ipad). Tragiskt men sant. 

Nåja, jag ska packa med löpardojjorna, så jag får väl jogga på morgonen och sola och bada ensam hela dagarna. För min man tål inte sol, och han älskar sin Ipad över allt annat. (Som exempel kan nämnas igår när jag meddelade att jag ville kela, och där låg jag nyduschad och fräsch, och han väljer att lägga sig ner bredvid mig OCH ta fram sin Ipad....) Självförtroendet stiger ju knappast efter något sånt. Och nej, jag är inte anskrämlig och ful. Inte sist jag kollade i spegeln iaf. 

Men, jag älskar honom. Jag önskar bara att jag fick känna samma tillbaka.Jag är en kvinna. Med känslor. Och jag vill känna mig åtrådd, typ nån gång per sekel. Nu är det många år sen sist jag kände det. Typ en 10 år sen sist. 

Jag tänkte på det när jag var ute på promenad. Man får aldrig det man vill ha. Man får fan nöja sig med det man har. Så är det. Förhoppningsvis hittar jag någon att umgås med på andra sidan jordklotet i 2 veckor. Annars kommer jag ha fruktansvärd hemlängtan efter barnen. 

Jaha. Nytt år nya möjligheter sägs det.

Jag har ETT nyårslöfte som jag tänkte försöka hålla.

Och det är att jag ska minsann blogga MER och facebooka mindre. Varför då?

Jo, för jag tycker att facebook börjar bli mer reklam och politiskt forum än vad det varit innan. Så jag tänkte återuppta min blogg mer. Den har ju faktiskt hängt med många fler år än facebook.

Så får vi se om jag lyckas hålla det löftet eller ej.

Annars så önskar jag för 2017 att jag ska fortsätta frilansa som jag gör nu. För er som inte vet så sa jag sommaren 2016 upp min fasta tjänst och började frilansa som sjuksköterska. Och i höstas tog jag steget längre och skaffade egen F-skatt och startade egen firma. Så nu konsultar jag via ett bemanningsföretag och sköter min egen fakturering och bokföring. Det är jag himla stolt över att jag vågade göra. Så jag har hunnit men några månaders jobb inom min hemkommun, och för tillfället är jag bokad via landstinget.

I övrigt så önskar jag fler timmar på dygnet detta år. Det känns som att tiden inte räcker till. Jag har sen jag blev egen jobbat mer än heltid och politiken tar alltmer tid i anspråk också. Det som har blivit lidande är min träning, eller ja, jag tränar ju inte alls som det är nu. Jag hoppas att jag hittar tid till det med. (Hur det nu ska gå) Så mer timmar på dygnet hade varit önskvärt?! Eller så får jag helt enkelt inse fakta att bilringarna är här för att stanna?! Det kanske blir mode rent av...

Livet knallar på som sagt. Alldeles för fort. Min förstfödde fyller 15 i år. Och det är himla fantastiskt då jag själv fyller 25 år för 12 gången till sommaren. ;) Tiden går så rasande fort så snart sitter jag väl på hemmet och svamlar. Jag som NYSS var småbarnsförälder får väl inse att den tiden är förbi då min bebis fyller 2 siffrigt detta år. Jag förstår faktiskt inte det alls. Jag tyckte det var nyss jag skolade in henne på dagis. Och i år börjar hon mellanstadiet?! Sinnes.

2017 lär väl gå lika rasande snabbt som alla andra år. Typ. Kanske man ska ställa sig i kö för ett äldreboende redan? Kommunen har ju lång kö dit. Kanske blir 2017 det året då jag också blir gammal och vis. Nä, det dröjer nog typ for ever innan det händer.

Övriga saker som jag önskar för detta år:

- Att barnen sköter sig och mår bra.

- Att vi skaffar den där hundvalpen som vi funderat på i flera år.

- Att min vän A hittar sitt livs kärlek och finner harmoni i livet. (det önskar jag för "Långa Farbrorn" också)

- Att jag och min Raring får vara lyckliga och att vi inte glömmer bort varandra i vardagens hets.

- Att jag kommer igång med löpningen igen. En halvmara hade vart kul att fixa i år.

God fortsättning.

Efter en nattvecka så njuter jag av en ledig kväll med Sagis.

Vi har precis gått på en skön långpromenad med hunden. Mysigt med sällskap. :)

Idag har det varit tufft.

Sov nästan inget inatt. Hade svårt att somna, så klockan var nästan 2 innan jag somnade. Och kl 04:20 vaknade jag av att jag hörde Saga tända lampan, hon hade vaknat och kunde inte somna. Efter en mugg yoghurt somnade hon iaf om, men inte jag...

Jag har med andra ord varit trött idag.

Och jag hade lovat Saga att vi skulle till badhuset idag. Är ju ändå hennes sista lediga dag idag. Så iväg dit. Först hämta hennes kompis, sen bada, hem igen och skjutsa tillbaka hennes kompis. Sen hann jag bara landa i soffan så var det upp och skjutsa henne till nästa kompis.

Efter det satte jag mig med bokföring i nån timma. Och nu känner jag mig rätt mos.

Men nu är det bara hundrastning kvar, sen får jag ta tidig kväll. Imorgon blir det att få iväg ungen till skolan efter jullovet. :)

Idag har jag spenderat halva dagen med Klass 3a tillsammans med Sagis. Rätt kul att hon fortfarande älskar de gånger jag är med på skolan.

Och till min glädje så var det riktigt bra ordning i klassen idag. Men man blir trött av att sitta i skolbänken.

Jag har efter skolan: skottat, rastat hunden, lagat mat, skottat mera, hämtat barnen från bussen, skottat ännu mer och rastat hunden igen. Jag är helt slut nu... just det, handlat har jag också gjort.

Imorgon är planen mer skottning. Garagetaket ska tömmas på snö.

G'natt.

Jag ogillar polarnatt och decembermånadens mörker. Jag mår rent fysiskt dåligt av det med konstant trötthet. Därför är mitten på januari helt underbart när solen kommer tillbaka!

Man får en sån energikick av att se solen lysa igen.

-24 grader och blå himmel. Helt magiskt!

Nu går vi verkligen mot ljusare tider. :)

Det är så skönt att veta att nu blir det bara ljusare och varmare igen. Nu kaffe efter den underbara promenaden.

Jaaa. Förra veckan går nog till historien över den galnaste veckan/helgen på länge.

Och jag gillar det. Jag gillar lite motgång. Jag taggar till som helskotta då. Jag har inga som helt problem att ta en konflikt, och jag tar dom med glädje när jag vet att jag har vettiga argument och att konflikten i sig gynnar mig. Så var det förra veckan. Telefonen gick varm, sociala medier likaså, och jag trivdes som fisken i öppet vatten.

Det får mer än gärna storma på sådär då och då. Det ger mig energi. Jag och min Raring har jobbat på som galningar och slutresultatet var en succe´!

Som sagt, massa ny energi fick jag tankat. Nu kör vi full fart framåt. :)

I övrigt så fick jag till mig att landstinget här ska säga bort alla hyrsyrror nu, så jag får väl se om jag får en förfrågan från kommunen sen när min arbetsperiod här är över. Arbetslös lär jag inte bli oavsett. Och jag har svårt att se hur landstinget ska klara sig utan hyrsyrrorna... Dom har provat för ett år sen, det höll inte så länge. De anställda slår snabbt i övertidstaket och det gillas inte av facket.

Den som lever får se. Jag brukar trivas var jag än jobbar.

Ledig helg... hade många planer. Istället har jag sovit typ 16 timmar igår, och nu kom febern...

Inte ok.

Hoppas den är kortvarig. För på måndag är det jobb igen.

Alltså, det är svårt att greppa att år 2000 var 17 år sedan?!

För 17 år sedan var jag blott 20 år.

Och idag hittade jag något från år 2000.

Ok. Saga hade en uppgift i sin läsläxa att gå till bokhyllan (hemma) och ta den boken som var högst upp till vänster, och där i hyllan stod min "Liftarens Guide till Galaxen", en episk bok. Har ni inte läst den så gör det.

Saga blev helt förskräckt hur man ens kommer på tanken att läsa en så tjock bok, är väl en 800 sidor eller så. Nåja, vi plockade ner den och jag bläddrade lite i den och berättade om den boken, och där i hittar jag ett papper.

Och inte vilket papper som helst.

Ett brev, som jag har skrivit till mitt gammel-gammel-ex. När jag var 20 år gammal. Jag var fattig (precis tagit studenten) och var nedstämd över min framtid. Inget fast jobb, oro osv. Och så var jag ju jättekär, i mitt gammel-gammel-ex. Brevet var daterat 2000-08-14, och det var nog aldrig ämnat för han att läsa, det var nog något jag bara "skrev av mig" för att lätta på min egen oro. Hade vart lite kul att skicka det med posten till honom, men han hade nog inte fattat ironin. Så jag läste den, skrattade så jag höll på att kissa ner mig, sen åkte den i papperstuggen.

Hysteriskt kul var det iaf. Vad var oddsen att vi skulle plocka ner just den boken? Och vad synd att jag inte hade gömt en hög med tusenlappar där istället. :D

Apropå tusenlappar. Måste köpa en ny tv åt Mamma, hennes har gått sönder och stackarn hade bara råd att köpa en 22" tv. Det går ju inte. Så nu i februari blir det att köpa en ny stor tv åt henne så hon har nåt att sitta och virka/sticka till. Det ska hon ha. Den lill-tvn kan jag ju ta i inbyte och kanske kränga in i husvagnen. Då blir nog Raring glad.

Jaha. Tur man är självständig och kompetent. Min Raring har nämnligen lämnat mig i sticket denna vecka för ett besök i huvudstaden. Och givetvis skiter sig allt då.

Inte nog med att man ska jobba natt, så ska blidan komma och vräka ner snö från taket (tungt som fan att skotta), hunden blir sjuk, och samtidigt ska man försöka hinna sova och fixa allt annat.

Så, idag blev det skotta på morgonen.

Besöka veterinären på eftermiddagen och konstatera att stackars hundipundi fått kennelhosta.

Vidare därifrån till Sagas innebandyträning och däremellan ändå hinna rasta hunden flera ggr under dagen.

Piuuuhh!!

Men då lyxade vi till med hämtmat. Hade verkligen inte hunnit laga mat idag.

Tur man blir ledig imorgon, och att hunden inte var allvarligt sjuk. <3

Jisses vilken lugn natt på jobb. ALLA ligger och sover... Inte ofta det händer.

Hur som. Sista natten på min gamla avdelning nu. Till helgen blir det medicinavdelningen och nästa vecka återgår jag till dagtid på kommunen. Så kan det gå. Snabba ryck.

Ska bli skönt att gå dagtid. Har jobbat natt hela januari. Och det blir trist i längden. Det var därför bland annat jag sa upp mig från min fasta nattjänst i somras. Jag vill se folk, och rörelse. Man bli så himla asocial när man jobbar natt, för på jobbet är vi få personal och dagtid sover man. Bahh, nä då blir det bra med dagtid igen.

Och ska jag ta riktig tjänst på landstinget framöver, så är det 3-skift jag vill gå. Förmiddag, eftermiddag och natt. Mycket roligare.

För övrigt, igår blev jag tillfrågad om jag ville bli gudmor åt min kusins lilla bebis. Och klart som sjutton jag vill det! Jag blev jätteglad! En välkommen kontrast mot alla som de senaste åren tagit avstånd från mig. Det värmer i hjärtat. Jag har redan sett ut en helt underbar doppresent som jag ska beställa. Och det ska bli helt underbart att få åka ner en vecka och hälsa på Rarings släkt, kusinen, se den nya bebisen, och framförallt gå på dop! Jättekul! Och med denna kaostillvaro med fullt upp hela tiden så blir det en rejäl batteriladdning att få en vecka ihop med Raring. :) Det ser jag framemot. Men hjälp! Kom just på att jag kanske måste köpa mig nån fin liten outfit att ha på dopet. Måste genast leta efter det.

I helgen uppfylldes en dröm!
Som 19-20 åring åkte jag och mönstrade för det militära, men familjeangelägenheter gjorde att jag avbröt i slutet på mönstringen och åkte hem. Det har jag ångrat!

Men i helgen fick jag revansch!

I helgen var jag nämligen på introduktionsutbildning i hemvärnet, och nu tillhör jag Lapplandsjägargruppen. Som sjuksköterska.

Jätterolig helg! Och jag ser fram emot vårens första övningsvecka.

Det är något fantastiskt med en grupp helt olika personer som du sätter på likadana uniformer, då får man en underbar samhörighet. Oavsett bakgrund.

Ja vilken hemsk vecka jag har haft. Åkte på en förkylning efter förra helgens galej.

Jag och Raring var på galakväll på hotellet förra helgen. Hur trevligt som helst, men jag hittade ett virus där som jag kände att jag ville ta med mig hem...
grattis.

Så, jag har tappat rösten nästan helt, och det är ju briljant när man har ett jobb som kräver att man ska prata med folk. Nåja. Det gick ju ändå. Och på grund av mitt tillstånd så har jag försökt hålla mig på expeditionen så mycket som det går, vilket innebär att jag fått sjukt mycket administrativt gjort denna vecka. Måste säga att jag trivs förbaskat bra på hemsjukvården nu. Mycket bättre än i höstas. Så nu hoppas jag faktiskt på en förlängning. Har bara 1 vecka schema kvar.

Men, bara rösten kommer tillbaka nu, och huvudvärken försvinner.

Jag tänkte iaf ge mig ut med kidsen i finvädret idag. Packa med termos med dryck och ett paket kakor. Det blir bra. Lapa sol ska vi. :) Få se om vi lyckas lura med tonåringen också.

Idag visar sig Gällivare från sin vackraste sida.

Underbara timmar ute i solen. Kul att alla barnen ville följa och faktiskt njöt av promenaden och den varma oboyen. :)

Insåg nu att jag redan hunnit jobba en månad på kommunen. Jisses vad fort veckorna rusar iväg när man jobbar dagtid måndag-fredag.

Jag trivs faktiskt himla bra, även om denna vecka har varit otroligt hektisk. Att hinna ta rast och lunch har inte hänt varje dag... nåja. Idag var det iaf tid att ta lunch. Dessutom lunch ute på restaurang tillsammans med kollegorna och chefen. Sånt uppskattar jag. Vem vet, kanske jag till och med tar anställning... ;)

Såna soliga dagar som idag trivs man verkligen på ett jobb som innebär att man inte behöver vara inomhus hela tiden.

I övrigt: Jävla seg hosta detta.... 2 veckor nu och jag kände mig bättre några dagar, men nu hostar jag hysteriskt på kvällarna. Hoppas det ger sig snart.

Ytterligare övrigt:

Jag har ikväll startat upp min nya iPhone. Den är så fin! Om än stor. Men jag vänjer mig nog.

Imorgon hoppas jag att det blir sol och fint väder så man kan vara ute.

Idag har jag gjort något jag aldrig gjort förut!

Jag har köpt en skoter!

Saga tyckte det var jättekul när vi körde den 200 meter hem från affären.
Nu ser vi fram emot lite ledig helg så vi hinner prova den på riktigt.

Dagen till ära fick jag också blommor (och en skotertidning??) av Raring.

Han är som söt!

Ja, söndagen är här...

Helgen har vart lysande!
Började fredagen med att ta en tur efter jobbet med skotern. Kanonväder och Frida och Saga fick bra plats på skotern bakom mig.

Sen kom lördagen och jag (som nu jobbat dagtid i 1,5 månad) lackade ur på det faktum att jag MÅSTE läsa handlingar till fullmäktige under helgen. Helgen är numera helig, då vardagarna är fulla med jobb. Frågan är om det är värt det? Jag vacklar... kanske hoppar jag av mina politiska uppdrag efter nästa val, men nu är det bara att bita ihop.

Lördagen såg vi också Luleå torska... och sen var det mello.

Söndag då...

Frida åkte bussen hem och jag började dagen med att skotta garagetaket.

Sen for jag och Saga ut på skotertur.

Jätterolig tur, och vi hittade till macken så vi kunde tanka. Hon trivs bra på skotern bakom mig.

Det som är anus idag då: Jag har fått sån jävla nackspärr!! Aj!! Stundtals jävla grinfärdig har jag varit. Poop.
Hoppas det går över.

Jaa, vad ska man säga...

Igår, otaggad och smått less satt jag 10 timmar på fullmäktige. Och jag kände att fy, nu lägger jag av med politiken. Det tar sån tid... MEN när våra 4 motioner debatterades så sprakade glöden till igen. Så jag kanske bara är i en svacka just nu. Vi får se.

Men trött och hungrig var man när man kom hem.

Idag har det varit jobb som vanligt, och efter jobb blev det laga mat, sitta i telefonkö i onödan i en halvtimme, sen tog jag premiärjoggingturen efter en månads uppehåll... det var tungt, men nu hoppas jag att jag kommer igång bra igen. Jag var ju så bra på gång innan, och så blev jag sjuk. Typiskt. Men nu är jag frisk, så nu jäklar!

I övrigt så ser jag fram emot nästa vecka! Ledighet!!! En hel vecka!

Jag och Raring är på semester. Eller rättare sagt, vi kombinerar ett dop med långledighet i södra delen av landet. Otroligt skönt att vara iväg och få umgås.

Vi stannade i Ö-vik och spenderade en natt på vägen ner. Och nu är vi i Malmö hos svärmor.

Helt underbart väder har det varit idag.

+9 grader och sol.

Man ska inte klaga.

Idag ska vi ha en soft dag. Och bara vara. Imorgon blir det att dra vidare till nästa ställe. Synd bara man bor så långt härifrån. Det blir inte ofta att man åker ner.

Men vi passar på och njuter nu när vi kan.